Är riktigt förbannad inombords just nu. Har låtit mig involveras känslomässigt i barns värld.
Barn kan vara så grymma.
Ämnet nu är mobbing. Mobbare väljer att mobba andra för att kompensera låg självkänsla och osäkerhet, för att försöka höja sig själva och få respekt. Det är inte respekt de får - det är rädsla. Gränsen mellan respekt och rädsla är hårfin. Det värsta är att det enda dessa barn gör är att sänka sig själva ännu lägre. Genom att leta fel hos andra och gruppera sig mot barn de finner bristerna hos blir de överlägsna och känner sig säkert bra för stunden.. Och oftast är det andra barn som är osäkra på sig själva, sin egen förmåga och som har låg självkänsla som drabbas.
VAD FAN ÄR DET FÖR FEL ?
Efter att ha jobbat som fritidsledare ett tag och praktiserat med barn i olika ålder har jag en god inblick i den hemska sanningen. Deras värld. Deras grymma värld.
Har bråkat och dividerat oändligt med dessa små monster, försökt få dem att inse - skrikit och nästan gråtit när ingenting verkar nå fram. Frustrerande.
När en 11 åring försöker ta livet av sig pga sina klasskompisar, när en 9 åring hängt sig. Har det inte gått åt helvete för långt då ? Ska det få hända ?
Vuxna på skolor, förskolor och fritidsgårdar blundar, föräldrar blundar. De blundar, men de har sett allt och inte agerat just för att de inte VILL se. Men det är försent när gränsen är nådd och det som absolut inte får hända redan har skett. Barnet är borta.
Vet en flicka som jag lider djupt känslomässigt med, mobbingen kommer rubba hennes utveckling och hennes möjligheter att identifiera sig själv. Jag är inte rädd för barnen, men ta mig fan de skulle vara rädda den dagen jag visade mig på skolgården. Några hårda sanningens ord skulle mosa dem och kanske få dem att börja tänka ?!
Har lust att gå ut på skolgårdarna i hela världen, håva in alla dessa onda barn - ta dem i benen och ruska om dem uppochner tills poletten trillar på plats.
Dessa barn inser inte att de en dag kan bli kallade mördare.. Det kanske inte var meningen, och ofrivilligt släcker man ett i grunden oskyldigt barns liv pga att han/hon var lite för rund, hade fel hårfärg, hade inte de rätta kläderna eller tom hade fel namn.
Det är upp till oss vuxna att guida barnen rätt och lära dem vad som är rätt och fel, lära barnen att acceptera olikheter och vi får inte blunda. Stäng för fan aldrig av ögonen eller öronen när något sånt här kommer till din kännedom - AGERA.
Det kanske var du ? Det kunde varit du ! Det kanske är ditt barn.
Miljön och hemmet påverkar människan och utformningen av individen.
Psykologi borde införas i skolan från ganska tidig ålder anser jag, vi kan definiera psykologi som läran om människan, läran om människans beteende, läran om djurs och människans beteende. Kanske detta kan inge större försåelse ?
Funderar stenhårt på att börja jobba med barn och ungdomar igen - för det här är ett ämne som påverkar mig hårt och som aktiverar mig.
Det är inte enbart det mobbade barnet som behöver uppmärksammas och räddas, även mobbaren mår dåligt och beteendet grundar sig i något - även mobbaren måste fångas in och tas hand om, utredas och bearbetas, även mobbaren behöver bli räddad.
Jag är irriterad på ett väldigt irriterande sätt som inte går att förklara. Har ingen anledning att vara irriterad , men varenda millimeter av mig vill slåss. Kan det bero på all skit jag ätit ?
HAHAHAHAH. 
Saknar oss 3 på fest tillsammans
Va ute på parkeringen med Christian och min ej fungerande bil för en stund sen, plötsligt dök en jamande katt upp där som satte fokus vid oss och MIN bil. 
