Genomskinligt grå

Det känns bara så jävla fel när det visar sig att den du haft närmast och anförtrott ditt liv åt egentligen inte var bra för dig. Detta är personen som gjort mig mest illa. Detta är personen som svikit mig hårdast. Detta är personen som ljugit för många gånger. Lögner har jag kunnat förlåta och lämna bakom mig tidigare, men inte den här gången. Du tog det alldeles för långt när du fick frågan ställd 3 gånger och jag visste att svaret jag fick var en lögn. Du förnekade det. Men motsatsen bevisades senare. Jag känner dig, du kan inte ljuga för mig. Varför har du så svårt att förstå det ?
Luften går inte runt i mina lungor, för tankarna tar upp all min energi. Hur kan du vara sån här mot mig ? Jag har svårt att förstå.
Jag har tappat aptiten, och du vet hur besvikelse har påverkat min fysiska hälsa förut.
Jag är arg på mig själv för att jag låter dig fortsätta såra mig, jag är arg för att jag inte vänder om och går - för alltid. Jag samlar krafter, för jag ska se till att den dagen kommer snart. För min egen skull, för att jag nånstans inom mig har mycket självrespekt och jag vet att mitt hjärta förtjänar att må bra. Du kommer aldrig bli något bra för mig igen och jag vill inte inse det - men måste.
Va sa du Lina ? Springa ut i skogen o skrika tills jag e blå ?
Hm, why not.