you´re cute as hell girl

Vilken skön känsla det är.
Känslan av att det tunga lättar från mina axlar och jag äntligen insett vad som krävs för att jag ska må bra och få vara lycklig. Har hindrat mig själv och ödslat oerhört mycket energi på onödig sorg. Jag skulle kunna klandra mig själv resten av livet för att jag plågat mig själv på det hemska sätt jag gjort. Men vad tjänar det till ?
Visst är det väl så att livet handlar om prövningar, man utsätts för dem hela tiden- prövningar av olika svårighets grad. Och det som inte dödar härdar.
Efter allt jag varit med om, upplevt och kännt borde jag vara rätt härdad.
Men efter alla svek låter man sig fortfarande bli sviken. Jag kan inte undgå mina prövningar, utan jag genomgår dem.
Jag har aldrig samlat på dockor, porslinsfigurer, frimärken eller dylikt - jag har alltid samlat på erfarenheter. Det är klokt. Jag packar alla erfarenheter i min ryggsäck och jag försöker ta lärdom av dem. Ibland kan jag undra vad jag håller på med.. Skulle kunna plocka upp just den erfarenheten ur ryggsäcken, granska den noggrant och veta hur illa den gjort mig förut. Fast på annan plats och med annan / andra människor. Men jag är kräfta och kräftor har ord om sig att vara envisa. Det stämmer in på mig, jag är förbannat jävla envis och jag fightas in i det sista. Så jag ska alltid ge dåliga erfarenheter en ny chans, försöka göra dem till bra. För sån är jag, jag gillar inte dåliga relationer och jag vill vara god och tro gott om alla. Och hur många gånger har jag inte blivit trampad på tårna för just den sakens skull ? Emellanåt har mina tår varit alldeles platta och blå. Men de återhämtar sig, precis som mitt hjärta och mina känslor alltid lyckas göra på något konstigt vis.
Idag insåg jag vilket oerhört svek jag utsatts för hela mitt liv, av dig. Och det gör ont. Har försökt förtränga det i 21 år. Och idag är det liksom försent att ändra på det. Och det gör ännu ondare. Det är en erfarenhet som tagit mig igenom mycket lidande och fått mig att ligga på backen i förtvivlan, haft mig nära döden och tårarna har svämmat i oändlighet. Helt desperat efter svar på frågor har jag varit , frågor jag aldrig kommer få svar på. Men du, jag står upp idag. Och jag lägger mig aldrig ner igen, inte för det här. Det ligger i min ryggsäck nu, och på ett sätt har du gjort mig till en starkare människa. Kanske det är ditt sätt att säga att du älskar mig ? Ja, som sagt - det förblir också en fråga jag aldrig kommer få svar på. Men jag nöjer mig med det, för jag har försökt tillräckligt. Jag älskar dig, oavsett.
Önskar det hade varit annorlunda och jag har många gånger drömt om det. Men jag vet att man inte alltid kan få som man vill.

Jag tycker om mina erfarenheter och jag tänker utnyttja dem maximalt.
Jag går vidare i livet och fr.o.m idag är det bara ni som är äkta som gäller.
Och jag är oerhört tacksam över att få ha er i mitt liv <3