En dag för sig

Sinnesstämning: Någonstans mellan neutral och dyster.

Att vädret har sån stor påverkan på mig och mitt känslocenter. Det här är just en sån där väder dag man klarar sig bra utan. Hade det bara varit vind hade jag varit nöjd, men nu har vinden dragit med sig något som ser ut som överblöta snöblaffor i size stora. Jag är underförtjust. Kände mig mest som en blöt hund där ute, en sån hund som går med svansen mellan benen och huvudet sänkt till backen. Vädret slog om lagom till att jag skulle lämna jobbet för en promenad hem. Givetvis, vi kunde inte vänta nån timme ?
Jag känner mig passiv och just nu känns det som att vad som helst skulle kunna gå mig förbi utan att jag skulle ägna nån större reaktion åt det.
Inte ens luvan ville hålla sig på huvudet och jag svor en tyst svordom varje gång den drog bak ( vilket hann bli många gånger ) men vad hjälpte mina svordomar ? Ingenting. Det är bara att tacka och ta emot som tanten på busshållplatsen sa. Antar att det är så. För hur jag än skulle vilja påverka vädret - så kan jag inte det.

Idag är en sån dag då jag skulle vilja ligga i ett hav av filmer och leta fram de där roliga saltvattenspärlorna som man kan se om och om igen.. Dom som alrig blir tråkiga, de man aldrig lessnar på. Och jag skulle vilja hålla hårt i dem. Jag skulle "press play" och glömma allt vad som händer och temeraturen på andra sidan väggarna.

Pratade med en 100 åring igår. Hon gav mig en tankeställare. Pigg och pratglad. Jätte söt. Erfaren. Klok. Och tänk er.. 100 år- vilken merit.